Det finns ett ord som jag nyss upptäckt fullkomligt dödar min handlingskraft och min initiativförmåga.
Även om jag är kry, utsövd och tämligen «igång», går luften ur mig när jag tänker att jag «borde» göra en viss sak.
Det kan vara att jag får ett mail från någon som jag tycker att jag borde ha hört av mig till tidigare.
Jag tänker att jag borde svara på det och med
ens kroknar jag. Jag tenderar då istället att
kolla om någon skrivit något intressant på Twitter, jag kanske börjar leta efter den optimala musiken att lyssna på på Spotify eller jag förlorar mig bland formgivningsbloggarna i Google Reader – istället för att göra det jag borde.
Något jag egentligen inte tycker är särskilt arbetssamt (utan rent av både värdefullt och inspirerande), drar jag mig för bara för att jag tänker ordet «borde».
När jag tänker efter, tillför mig ordet «borde» ingenting. Jag lever och arbetar i den tron att jag egentligen inte måste göra något alls, utan att jag snarare vill göra allt det jag gör, eftersom jag vill utveckla såväl min verksamhet som mig själv.
”I begynnelsen fanns Ordet”…
Jag kommer att tänka på framlidne författaren och resenären Bruce Chatwin. I hans bok «Songlines» beskriver han hur de australiska aboriginernas skapelsemyt går ut på att i begynnelsen vandrade gudarna tvärs över kontinenten och sjöng fram landskapet. När berget, trädet, stenen fick ett namn, blev det till. Jag förstår att det är en myt och samtidigt finns det där ett korn av sanning.
Fysiska ting finns oavsett om de har ett namn eller inte, men många är de företeelser som uppstår eller åtminstone framstår tydligare och sprids till fler när de får en benämning och blir ett begrepp. Ta till exempel Bodil Jönssons «ställtid», Alain de Bottons «statusstress» och det på senare tid allt vanligare «vaska».
Om något kan bli till med ord, torde det väl också försvinna om ordet försvinner?
Red ut vad som verkligen är orsak och verkan
Jag roade mig med att dissekera ordet «borde», vilket mynnade ut i en metod att bli av med det, som jag i detta strukturtips delar med mig av.
Som jag ser det, är innebörden av ordet «borde» (som i «jag borde göra X») egentligen «jag tror jag måste göra X för annars kommer något ofördelaktigt att hända». Det ofördelaktiga kan vara till exempel att vi missar deadline, att vi förlorar kunden, att kollegan blir förbannad, att mina avancemangsmöjligheter försämras, eller något annat.
Det lustiga är därför att när vi tänker «borde», tror vi oss precis kunna förutspå vad som kommer hända om vi gör/inte gör X. Men, för egen del har jag i mitt snart 40-åriga liv varit med om tillräckligt många oförutsedda händelser att jag numera är högst ödmjuk när det gäller min (bristande) förmåga att förutspå framtiden.
Så, det enda vi gör är att sätta ord på vår farhåga.
Vad vi missar är att det finns åtminstone en handfull ytterligare möjliga konsekvenser av att vi gör/inte gör X. Om vi synliggör för oss själva några olika möjliga konsekvenser av att göra/inte göra X, kan vi sedan medvetet välja om vi vill göra X eller inte. Vips är «borde» borta.
Gör så här
Följande metod fungerar för mig, kanske också för dig.
Nu ”borde” du frigjort mer energi och lust!
Om du är som jag, kommer du genom att nyansera och helst ta bort «borde» i än större utsträckning göra det du gör för att du vill det istället för att du borde.
Jag har känt mig handlingskraftigare, lättare och haft roligare på köpet. Kanske får det samma effekt på dig. Testa.